5 September
hej hopp!
Konstigt nog kom jag på att uppdatera bloggen vilket jag inte kunnat på grund av att vi inte haft/har någon dator.
Den senaste tiden har det hänt mycket och längtan efter gammla vänner och familj så har jag lyckats bita ihop och klarat mig vidare. Att unmgås med mina polare saknar jag extremt mycket och tjej kväll ska också fixas i haparanda men får se hur det ska gå? Om jag lyckas fixa någon barnvakt vill säga. jag har inte så mycket frihet som vissa andra.
Sen mina föräldrar, vill jag ju också ta tag i och umgås eller hitta på saker med nu när dom har både mig och william. i sommras blev mycket inställt på grund av mig. jag känner mig så dum och taskig mot dom hur jag har gjort. Sen att jag aldrig ringer heller och det som mäst gör ont är att jag inte ens tänker på att pappa som är min riktiga pappa att jag inte har bättre kontakt med honom. Både mamma och pappa vill mitt och williams bästa, det vet jag.
Det är en sak jag måste ta tag i och det är bättra kontakten med dom och tänka på att william ska få vara mera där med. William är ju faktiskt uppvuxen med mina föräldrar hela första året den han föddes.
Men helt plötskigt flyttade vi till luleå och då gled en massa isär.
Nåja, Mitt liv blev 100% bättre sen jag fick william den 30 mars 2009, kan inte glömma hur lycklig jag var och när jag bara fick veta att jag värkligen var gravid. *Thihi* Jag har fått lite ordning på livet och mål. Att börja plugga och få slutbetyg skulle betyda mycket för mig och få. Det är något jag ska på måndag in till stan och fixa.
Men dagarna går så fort att jag inte hinner ens blinka.
william blir 1 ½ år denna månad, han växer och blir stor min pojk. Han har börjat på dagis plus att han har börjat små prata eller iaf säga ord, mamma säger han jätte bra nu och det är jag glad för.. *HAha*
Men när allt i livet börjar nu pussla ihop så känner jag att jag ska börja tänka på mig själv nu. Jag har också ett liv. Men alltid då jag börjar tänka på det kommer frågan vart jag ska börja med mitt liv? Vad vill jag göra?
Skola är då etta på min lista och mina föräldrar. Vännerna kommer också sakta men dom får jag aldrig glömma, dom hjälper mig så mycket efter vägen. Som sagt med detta inlägg har jag en massa att fixa i mitt liv just nu.
Men istället för att inte stressa och få panik sa en när vän till mig i telefon igår: Ta en dag i tagen så blir det bättre ska du se. Det ligger något i orden och det ska jag tänka på. Glömmer det aldrig.
Nu ska jag gå och fira helena som fyller år idag. GRATTIS.
Hoppas ni andra också får en toppen dag..
Kramar Emma
Konstigt nog kom jag på att uppdatera bloggen vilket jag inte kunnat på grund av att vi inte haft/har någon dator.
Den senaste tiden har det hänt mycket och längtan efter gammla vänner och familj så har jag lyckats bita ihop och klarat mig vidare. Att unmgås med mina polare saknar jag extremt mycket och tjej kväll ska också fixas i haparanda men får se hur det ska gå? Om jag lyckas fixa någon barnvakt vill säga. jag har inte så mycket frihet som vissa andra.
Sen mina föräldrar, vill jag ju också ta tag i och umgås eller hitta på saker med nu när dom har både mig och william. i sommras blev mycket inställt på grund av mig. jag känner mig så dum och taskig mot dom hur jag har gjort. Sen att jag aldrig ringer heller och det som mäst gör ont är att jag inte ens tänker på att pappa som är min riktiga pappa att jag inte har bättre kontakt med honom. Både mamma och pappa vill mitt och williams bästa, det vet jag.
Det är en sak jag måste ta tag i och det är bättra kontakten med dom och tänka på att william ska få vara mera där med. William är ju faktiskt uppvuxen med mina föräldrar hela första året den han föddes.
Men helt plötskigt flyttade vi till luleå och då gled en massa isär.
Nåja, Mitt liv blev 100% bättre sen jag fick william den 30 mars 2009, kan inte glömma hur lycklig jag var och när jag bara fick veta att jag värkligen var gravid. *Thihi* Jag har fått lite ordning på livet och mål. Att börja plugga och få slutbetyg skulle betyda mycket för mig och få. Det är något jag ska på måndag in till stan och fixa.
Men dagarna går så fort att jag inte hinner ens blinka.
william blir 1 ½ år denna månad, han växer och blir stor min pojk. Han har börjat på dagis plus att han har börjat små prata eller iaf säga ord, mamma säger han jätte bra nu och det är jag glad för.. *HAha*
Men när allt i livet börjar nu pussla ihop så känner jag att jag ska börja tänka på mig själv nu. Jag har också ett liv. Men alltid då jag börjar tänka på det kommer frågan vart jag ska börja med mitt liv? Vad vill jag göra?
Skola är då etta på min lista och mina föräldrar. Vännerna kommer också sakta men dom får jag aldrig glömma, dom hjälper mig så mycket efter vägen. Som sagt med detta inlägg har jag en massa att fixa i mitt liv just nu.
Men istället för att inte stressa och få panik sa en när vän till mig i telefon igår: Ta en dag i tagen så blir det bättre ska du se. Det ligger något i orden och det ska jag tänka på. Glömmer det aldrig.
Nu ska jag gå och fira helena som fyller år idag. GRATTIS.
Hoppas ni andra också får en toppen dag..
Kramar Emma
Kommentarer
Trackback
